Förbjudna Beröringar

Emma och Viktor hade planerat den här dagen i flera veckor. En lyxig parmassage på det exklusiva spaet vid stadens utkant var precis vad de behövde för att fly vardagens stress och press. De låg nu på varsin massagebädd i ett lugnt, dämpat upplyst rum, omgivna av en svag doft av lavendel och eukalyptus. En tunn, vit gardin skilde dem åt, och mjuk, ambient musik flöt genom luften. Under sina mjuka handdukar var de nakna, redo att sjunka in i total avslappning.

Dörren gled upp med ett tyst klick, och Viktor hörde lätta steg närma sig. Han vände huvudet och stelnade till. Där stod Klara, hans före detta flickvän från flera år tillbaka, klädd i en åtsittande vit uniform som framhävde hennes vältränade figur. Hennes mörka hår var samlat i en elegant knut, och hennes isblå ögon glittrade med en blandning av självsäkerhet och något annat – något som fick hans mage att knyta sig. Ett litet, gåtfullt leende lekte på hennes läppar när hon mötte hans blick.

"Viktor," sa hon med en silkeslen röst, låg och lockande. "Vilken överraskning."

Han svalde hårt, hans puls ökade. "Klara… vad gör du här?"

"Jag är massör här nu," svarade hon lugnt och gick fram till hans bädd. "Och det verkar som att jag ska ta hand om dig idag." Hon höjde ett ögonbryn, och Viktor kände en värme sprida sig i kroppen – en farlig blandning av obehag och en gammal, välbekant attraktion.

På andra sidan gardinen hörde han Emmas massör presentera sig. "Hej, jag heter Lukas," sa en djup, varm röst. Viktor försökte fokusera på deras samtal, men Klaras närvaro var som en magnet. Hennes händer landade på hans axlar, och hon började massera honom med långsamma, självsäkra rörelser. Hennes fingrar var varma och skickliga, och trots hans inre protester kunde han inte låta bli att slappna av under hennes beröring.

Klaras händer gled längre ner över hans rygg, och snart kände han hur de smög sig under handduken som täckte hans höfter. Hennes fingrar rörde vid hans hud på ett sätt som definitivt inte var professionellt. Viktor spände sig, men hans röst svek honom. Han kunde inte säga något, inte när Emma låg bara några meter bort, ovetande om vad som pågick.

"Slappna av, Viktor," viskade Klara, hennes andedräkt varm mot hans öra. "Du vet att jag kan få dig att må bra."

Hans kropp förrådde honom. Trots att hans sinne skrek att det var fel, kunde han känna hur han började hårdna under massagebädden. Klaras händer gled längre ner, smekte hans skinkor och tryckte sig försiktigt mellan hans lår. Hennes fingrar nuddade hans mest känsliga områden, och han drog efter andan, kämpade för att hålla tyst.

På andra sidan gardinen hörde han Emma ge ifrån sig en mjuk suck. Genom en liten glipa i tyget kunde han skymta hur Lukas, en lång och muskulös man med kortklippt skägg, masserade Emmas rygg med oljade händer. Hennes hud glänste i det svaga ljuset, och Viktor märkte att hennes handduk hade glidit ner lite för mycket, avslöjande en kurva av hennes höft. Hans mage knöt sig, men han kunde inte göra något – inte när Klara just hade dragit bort hans egen handduk helt och hållet.

Klara böjde sig fram, hennes bröst pressades lätt mot hans rygg när hon viskade: "Jag har tänkt på dig, Viktor. På hur det var mellan oss." Med en snabb rörelse knäppte hon upp de översta knapparna i sin uniform, och Viktor kunde skymta en svart spets-bh under. Hon kastade en retsam blick mot honom innan hon fortsatte massagen, men hennes rörelser blev alltmer sensuella, som om hon medvetet testade hans gränser.

Viktor bet ihop käkarna. Hans kropp var i uppror, och han kunde känna hur hans erektion pulserade mot massagebädden. Han försökte tänka på Emma, på deras förhållande, men Klaras händer var obevekliga. Hon flyttade sig längre ner, och utan förvarning vände hon honom på rygg. Hans hårda kuk stod rakt upp, och Klaras ögon vidgades av begär när hon såg den.

"Fan, Viktor," mumlade hon. "Du är ännu bättre än jag minns."

Innan han hann protestera böjde hon sig fram och tog honom i munnen. Hennes läppar var varma och mjuka, och hon sög honom med en intensitet som fick hans kropp att darra. Viktor grep tag i bäddens kanter, hans andning blev tung, och han kämpade för att inte ge ifrån sig ett ljud. Klaras tunga virvlade runt hans ollon, och han kunde känna hur han närmade sig kanten snabbare än han ville erkänna.

På andra sidan gardinen hörde han Emmas stönanden bli djupare. Han kastade en blick genom glipan och såg hur Lukas hade flyttat sig till Emmas lår. Hans händer gled upp under hennes handduk, och Viktor kunde svära på att han såg mannens fingrar försvinna mellan hennes ben. Emmas höfter rörde sig lätt, som om hon välkomnade beröringen, och Viktor kände en våg av svartsjuka blanda sig med hans egen upphetsning.

Plötsligt hördes ett ljud från andra sidan rummet – ett svagt kras. Viktor vred på huvudet och såg att en liten vas med blommor hade vält omkull på ett bord nära Emma. Lukas skrattade lågt. "Oj, det var klantigt av mig," sa han, och Emma fnissade, men hennes röst var hes, som om hon var distraherad av något annat. Viktor undrade om det var en distraktion eller om något mer hände där borta.

Klara drog sig upp från hans kuk med ett vått ljud och klättrade upp på bädden. Hon hade dragit av sig uniformen helt nu, och hennes nakna kropp glänste i det svaga ljuset. Hennes fitta var våt och redo, och hon sänkte sig över honom, styrde hans kuk in i henne med en långsam, plågsam rörelse. Viktor kunde inte hålla tillbaka ett lågt stön när han kände hur hennes tighta värme omslöt honom.

Klara började rida honom, hennes höfter rörde sig i cirklar, och hon bet sig i läppen för att dämpa sina egna stönanden. Hennes bröst gungade framför hans ansikte, och han kunde inte låta bli att ta tag i dem, klämma dem hårt medan hon red honom snabbare. "Du är så jävla perfekt," flämtade hon. "Ge mig allt, Viktor."

Han grep tag i hennes höfter och stötte upp i henne, mötte hennes rörelser med en desperat kraft. Varje stöt sände elektriska stötar genom hans kropp, och han kunde känna hur hon kramade honom, hur hon närmade sig sin egen klimax. Men hans tankar drogs hela tiden till Emma. Genom gardinen hörde han hennes stönanden bli högre, och när han kastade en blick över såg han hur Lukas hade dragit bort hennes handduk helt. Mannens händer var mellan hennes ben nu, och Emmas kropp darrade under hans beröring. Viktor kunde inte se exakt vad som hände, men han kunde gissa – och det tände honom ännu mer.

Plötsligt knackade det på dörren. Alla i rummet frös till. En röst utifrån ropade: "Klara, Lukas, ni behövs i receptionen en stund!" Klaras ögon vidgades, och hon kastade en snabb blick mot Viktor. Med en svordom klättrade hon av honom, samlade upp sina kläder och klädde på sig i rekordfart. "Vi är inte klara," viskade hon med ett retsamt leende innan hon försvann ut genom dörren.

Lukas lämnade också rummet, och tystnaden som följde var öronbedövande. Viktor låg kvar på bädden, hans kropp fortfarande darrande av upphetsning, och försökte samla tankarna. Han hörde Emma röra sig på andra sidan gardinen. "Viktor?" sa hon mjukt. "Är du okej?"

"Ja," ljög han, hans röst hes. "Bara… avslappnad."

De klädde på sig i tystnad och lämnade rummet utan att säga mycket. Men när de gick genom spaets lobby kastade Viktor en blick mot receptionen. Där stod Klara, nu fullt påklädd och professionell, men hennes ögon mötte hans med en glimt av hemlig vetskap. Hon blinkade åt honom, och han kände en rysning längs ryggraden.

På vägen hem var Emma ovanligt tyst. Viktor undrade vad som hade hänt på hennes sida av gardinen, men han vågade inte fråga. Inte när hans eget samvete vägde så tungt. När de kom hem satte sig Emma i soffan och tittade på honom med en fundersam blick. "Det var… intensivt, eller hur?" sa hon till slut.

Viktor nickade, hans hjärta bultade. "Ja. Väldigt intensivt."

Hon log svagt, men det var något i hennes ögon som gjorde honom osäker. "Vi kanske borde gå dit igen någon gång," sa hon, och hennes röst hade en ton han inte kunde tolka. Viktor svalde hårt. Han visste att Klara skulle vara där nästa gång, och tanken både skrämde och lockade honom.

Några dagar senare fick han ett meddelande från ett okänt nummer. "Samma tid nästa vecka?" stod det, följt av en blinkande emoji. Viktor stirrade på skärmen, hans hjärta hamrade. Han borde radera meddelandet, blockera numret, glömma allt som hänt. Men istället fann han sig själv skriva tillbaka: "Kanske."

Han visste att han lekte med elden. Men en del av honom – den delen som fortfarande kunde känna Klaras kropp mot sin – ville inte göra något annat.